Till startsida

Helhetens opera - följ med på repetition

En opera nära verkligheten, och med analysförmågan nära till hands. Följ med på repetition av Figaros bröllop –  möt studenterna bakom scenen och Mira Bartov, professor på operautbildningen.

Det är mörkt i teaterstudion - föreställningen har börjat. Susanna - Frida Engström - och greve Almaviva - Pär Nilsén - sjunger dramatiskt till varandra i en av scenerna i Figaros bröllop.

– Stopp!, ropar dirigenten Kjell Ingebretsen plötsligt – och alla tystnar. Jag vill se mer!

Frida Engström tar det från början, och instrumentalisterna från orkesterutbildningen SNOA stämmer in. Efter några vändor bryts förtrollningen – dags för paus. Frida går ut till matsalen och köper en kaffe för att ladda för den intensiva repetitionsdagen. Hon går i trean, och Figaros bröllop är slutproduktionen för hennes del.

– Det är första gången man får göra en riktig roll, med karaktärsanalys och mycket tid på scenen, berättar Frida och förklarar att mycket av utbildningen har handlat om att förbereda sig för just detta.

Men föreställningen sätts inte bara upp på skolan – utan även på Folkoperan i Stockholm under våren 2011.

Det är kanon. Inte bara för att det är roligt – utan det är också väldigt bra för karriären. Att få jobba med en professionell regissör och dirigent, och sätta upp den på en professionell scen.”

Närvaron av lärare tagna direkt ur branschen genomsyrar hela utbildningen.

– Man jobbar hela tiden i sceniska projekt, istället för samma typer av lektioner hela tiden – och tar då in folk utifrån. Det är jättebra att få jobba ihop med folk som vet vad opera är.

Tillbaka i teaterstudion sitter Mira Bartov på första parkett och antecknar under repetitionen. Som operaregissör och konstnärlig ledare för Folkoperan i Stockholm arbetar hon numera även deltid som professor på operautbildningen i Göteborg. Med en fot i varje värld är det hon som står bakom det nya samarbetet. Mira berättar att arbetet med föreställningen har varit en lång process, med start i studenternas egna huvuden.

– De fick börja med att reflektera kring de frågor vi valt att lyfta fram i vår version av verket: kärlek, tvåsamhet, äktenskap. Både utifrån sig själva och sina karaktärer. Sedan började vi söka efter de fysiska karaktärerna.
När man gör ett grundligt förarbete är det mycket som ger sig av sig självt när man väl sätter igång med scenerierna. Dessutom blir studenterna självständiga och får förhoppningsvis med sig verktyg inför arbetet med karaktärer i framtiden.
Det är viktigt att odla studenternas individualitet samtidigt som de ska kunna fungera bra i en ensemble.”

Mira tror stenhårt på ett helhetstänkande när det gäller opera – och tycker att utbildningen i Göteborg kan stoltsera med just det.

– Bland operasångare är nog det mest underskattade egenskapen den analytiska förmågan. Det mest självklara, är förmågan att sjunga – men varför är man intresserad av att gestalta karaktärer? Det jag eftersträvar, och som är representativt för utbildningen i Göteborg, är en reflekterande och analyserande kultur.
Vill man undvika att bli en marionett, och istället väljer att bli en självständig artist, behöver man vara intresserad av det man berättar om. En gång i tiden räckte det kanske med att kunna sjunga – det fungerar inte i dag – branschen ser annorlunda ut. Det krävs ett helt annat engagemang.
Jag försöker uppmuntra studenterna till att tänka själva. Slutligen ger de notes till sig själva – då har man kommit långt.

I killarnas loge en våning nedanför scenen sitter Simon Pettersson framför sin spegel, tar fram en burk med starkt lim, stryker på mustaschen som han sedan trycker dit på överläppen. Han spelar den intrigante musikläraren Basilio - ”en riktig skvallertant” som Simon uttrycker det. Liksom flera av studenterna betonar han att lärarna gör operautbildningen helt unik.

Vi har fantastiska lärare. Kunskapsresurserna på den här skolan är enorma, och man får mycket stöd från dem.”

Simon sökte in till operautbildningen i Göteborg efter att ha fastnat för musikdramatik och bland annat gått folkhögskola i Härnösand.

– I början var det rätt glamoröst – att jag kom in – det är ju det alla vill! Sedan blir det en slags chock – det är mycket eget ansvar, och man måste arbeta på vad man vill med sitt artistskap, sådant man inte funderat så mycket över förut. Det är glamoröst – men också slitigt.

Men trots slitet är han glasklar på att det är värt det.

– För mig är det att stå på scen och agera som är kicken. Och opera är så äkta och går djupare än mycket annan musikdramatik. Det är som en bra bok – ju mer man läser desto bättre blir den.

© Elin Klemetz

Till sidans topp

© Göteborgs universitet, Box 100, 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 0000, Kontakta oss

Om webbplatsen | Karta