Till startsida
Webbkarta

Passionen för det reala

Delprojekt 2: Från tidstrogenhet till dokumentarism – nya sociala och estetiska möjligheter för operakonsten

Projektledare: professor Eva Nässén

Projektet avser att utforska och beskriva vilka kontextuella och estetiska möjligheter ett närmande mellan det dokumentära och operakonsten kan ge i en tid då dokumentarismen förnyas och aktiveras inom flera andra konstarter. Ett sätt att aktualisera operakonsten är att se hur den samspelar med nya och äldre genrer. Operakonsten har således under senare decennier kommit att möta och närma sig andra genrer och vi har till exempel fått en opera med dokumentära inslag i John Adams verk, och en opera som har kommit att spela en alltmer provocerande politisk roll i det samtida Ryssland (t.ex. de religiösa demonstrationerna mot operan Rosenthals barn på Bolsjojteatern våren 2005). Mötet med det dokumentära kan således vitalisera operakonsten estetiskt, men också socialt.

Det dokumentära elementet finns närvarande också på andra nivåer: i dokumentationen och rekonstruktionen av operafragment och återfunna verk och uppsättningar. En annan autenticitetsnivå i operakonsten bygger på dess starka beroende av de personliga relationerna mellan rollerna, men också från den typ av emotionell kontakt och appell som riktas till åskådaren via sången. Dessa aspekter av operakonsten närmar den till en annan dokumentarisk genre i samtiden, dokusåpan. Denna glidning av verkligheten kontrasteras ofta mot att de personer som framställs som enkla identifikationsobjekt å andra sidan är "dokumentära", "främmande", historiska gestalter. Modern operakonst laborerar på så sätt med minst tre nivåer av autenticitet: rekonstruktion och tidstrogenhet, emotionell appell och historiska beskrivningar. Projektet avser att medvetandegöra dessa nivåer och förnya bruket av dem.

Projektet tar sin utgångspunkt i äldre operaverk, men erhåller sin samtida relevans och genom sitt medvetna ifrågasättande av den idé om "tidstrogenhet" (eller autenticitet) som präglat arbetet med äldre operor under de senaste decennierna. Projektet avser att problematisera själva tidsaspekten och begreppet "tidstrogen" och är ett sätt att också relativisera samtida gestaltningspraxis.

Genom att i en och samma föreställning låta vissa roller gestaltas som uttolkningar av förlagor/källor (som en dokumentär bestående av dokumentära källor), och samtidigt låta andra motspelare gestalta de dokumentära utgångspunkterna med utgångspunkt från ett för oss samtida tolkningsidiom (en utveckling av Verfremdung), samtidigt som denna helhet inkluderas i operamusikens eget narrativa uttryck, öppnas ett spelrum för konstnärlig reflektion och konstruktion av en "verklighet", av det reala. Källorna utgörs av det "dokumentära" materialet, men dess oscillerande konstnärliga gestaltning får det reala, vår tids verklighetsbild, som resultat.

Genom att medvetet blanda tidsepoker i en och samma föreställning, röra sig fram och tillbaka utmed tidsaxeln och ställa vokala och sceniska uttryck i relief mot varandra kommer verket att fås att motstå alltför enkla jagidentifikationer och oscillera mellan två identiteter av olika ordning: ett "du" och ett "det (dokumentära)" där "duet" periodvis blir den dokumentära "verkligheten" och det dokumentära kommer att personifieras/ personaliseras. Samtidigt uppstår en mängd dokumentära möjligheter i det använda källmaterialet, dvs. noter samt illustrationer och verbala beskrivningar av scenisk gestik.

Metoden förutsätter att man arbetar med äldre operaverk. Ett större arbete i denna riktning genomfördes under vintern 2004/2005 på Operahögskolan i Göteborg med utgångspunkt i Spontinis opera La Vestale. Liknande försök har företagits i Göteborg 1998 med Alcione (M. Marais) och Serse 2000 (Händel), liksom vid Händelfestspiele i Halle. Modern teaterteknik och tidiga instrument har använts av bl.a. Utomjordiska Barockbolaget (Göteborg) och en blandvariant vid Folkoperan april 2005: Fedra (Rameau). Det här föreliggande projektet skiljer sig emellertid från vad som är känt genom att inte bara arbeta med rekonstruktion, utan också aktivt med gestaltning (Bulwer 1664, Lang 1727, Austin 1806, Jelgerhuis 1827, Stanislavskij ca 1920 m fl) och reflektion kring en potentiell, dokumentär poetik för operakonsten.

Kontakt: eva.naessen@hsm.gu.se

Till sidans topp